För att inte tala om ”Tamed by the Barbarian”…

Sep 06 2008 Published by under Böcker, Livet som student

Oh, by the way – glömde ju titlarna ”Taken By the Viking”, ”Tamed by the Barbarian”, ”The Surgeon Boss’s Bride”, ”Virgin for the Billionaire’s Taking” och ”The Desert Prince’s Proposal” och det är bara ett axplock (det ges tydligen ut ca 800 titlar i Norden varje år, vågar inte tänka på hur många det ges ut i USA…). På den svenska hemsidan står det även att ”År 2006 såldes globalt över 131 miljoner böcker, dvs. ca 4 böcker/sekund”, vilket skrämmer mig något – världsbilden som sprids känns ju ehh… normal och sådär, på alla sätt och vis… ;)

Anyway, ska gå och lägga mig nu och sluta att mobba hela Harlequin-konceptet; det är ju tur att det finns något för amerikanska hemmafruar att läsa… Hade seminarium om Harlequin-analyserna idag, där av fixeringen. Diskuterade lite kring om James Bond kan ses som en manlig motsvarighet, han är ju också lätt stereotyp ;)

Nu: sovdags! Imorgon ska jag vara intellektuell och plugga grekisk mytologi, jag behöver lite normal kurslitteratur nu ;) Och så blir det nog en sväng till Gröna Lund :)

Comments are off for this post

”Top-Notch Surgeon, Pregnant Nurse” – jag spyr ;)

Sep 05 2008 Published by under Böcker, Livet som student

Som jag skrev i förra inlägget har veckan ägnats åt analys av Harlequin-böcker. Har aldrig tidigare läst nån Harlequin-bok och nu inser jag varför; det är nåt av det obehagligaste jag läst ;)

Boken min grupp skulle analysera gick i korta drag ut på att en ung, naiv och oskuldsfull tjej var tvungen att annonsera efter en rumskompis för att ha råd att bo kvar i lägenheten hon tidigare delat med en kompis. En snygg, mystisk och världsvan man är den enda som svarar på annonsen, han verkar lite småskum men hon vill ju så gärna bo kvar så han får flytta in. Han säger att han är konstnär och hon drar slutsatsen att han därmed inte har det så gott ställt. Tjejen dejtar arvtagaren till företaget där hon jobbar och är fixerad vid tanken på att gifta sig rikt. Men när arvtagaren väl friar har hon blivit intresserad av mannen som flyttat in i hennes lägenhet, så hon nobbar arvtagaren och gråter ut hos konstnärskillen. Hon inser att det är viktigare att hon gifter sig av kärlek än av ekonomiska skäl, och det är konstnärskillen hon vill ha. Till slut inser de att de är kära i varandra och då – plötsligt – nystas en lätt komplicerad intrig upp (på sista sidan…); han är i själva verket inte konstnär utan snorrik företagsledare som kommit till hennes lägenhet – inte för att hon behövde en inneboende – utan för att hans systers man, som dött i en trafikolycka, visat sig äga lägenheten tjejen bor i. Han drar därför slutsatsen att den döde snubben varit otrogen mot hans syster, och beger sig till lägenheten för att konfrontera älskarinnan (som alltså är tjejens före detta rumskompis). Anyway, det slutar med att de lever lyckliga och att hon gifter sig med den stora kärleken – som dessutom är rik. Jackpot!

Allt är så rosafluffigt och tillrättalagt att man blir illamående. Efter 150 sidor vet jag i princip ingenting om karaktärerna; mer än att han är snygg och har muskulösa lår. Å andra sidan skulle vi analysera utifrån ett postmodernistiskt perspektiv, postmodernismen går bland annat ut på att yta går före innehåll och att konsumtionen segrar över kulturen, och det är ju väldigt uppenbart i det här fallet. Allt massproduceras och läsaren blir en passiv konsument.

När man kollar på ex sidan eHarlequin.com, som säljer amerikanska Harlequin-böcker reagerar jag mest på två grejer. Det första är att det finns en ”Buy all”-knapp när man är inne och kollar på de olika kategorisidorna – man förväntas verkligen konsumera…  Det andra är titlarna, vad är det med folk egentligen??? ”A Dad for Her Twins”, ”The Rebel and the Lady”, ”Working Man, Society Bride”, ”Abby and the Playboy Prince”, ”Billionaire Doctor, Ordinary Nurse”, ”The Firefighter and the Single Mum”, ”Crazy about her Spanish Boss”, ”Millionaire Dad, Nanny Needed!”, ”Saying Yes to the Millionaire” och den lätt hysteriska ”Top-Notch Surgeon, Pregnant Nurse” – hur kan det gå fel???

Alltid en ung snygg kvinna, alltid en rik man – aldrig tvärtom… Alltid lyckligt slut, alltid hysterisk rosafluffig förälskelse och alltid så fruktansvärt förutsägbart – hon får alltid drömprinsen och en massa pengar, och gärna ett vackert bröllop och en söt bebis också, av bara farten… Och alltid så stereotypa könsroller – hon är naiv, oskuldsfull och vacker (och våpigt korkad) – han är världsvan, snygg och rik.

Anyway – nu är Harlequin-delen av kursen slut, nästa vecka ska det analyseras filmer :) Och jag planerar inte att återvända till Harlequin ever again, nu blir det lite mer intellektuella saker – med en faktisk handling, en underskattad litterär detalj ;)

Comments are off for this post

Kurslitteraturen är inte vad den borde vara…

Sep 01 2008 Published by under Livet som student

”Mer fick hon inte ur sig. Det här var alldeles för mycket. Hela morgonen hade hennes känslor varit i uppror, och det var ändå innan de hade kysst varandra. Hon hade flytt ifrån lägenheten och funnit honom blödande i trädgården när hon kommit hem. Och nu det här! Nej, det var för mycket! På tok för mycket!” (ur Rum att hyra av Jessica Steele).

Oh, well. Veckans kurslitteratur: Harlequin-böcker. Jag är fascinerad. Inte av boken, utan av att folk faktiskt köper den här typen av böcker… Allting är så rosaskimrande, romantiskt och förutsägbart. Och urfånigt. På sida 2 dyker det upp en okänd, lång och mörkhårig man (ooooh!). På sida 3 inser bokens huvudperson att mannen har en ”ordlös karisma och utstrålning” (oooooh!). Han gör henne mållös (nähä??? bra, då kan de vara tysta tillsammans då…). På sida 5 får hon reda på att han är ogift (ooooh, en riktig drömprins!). När han går, på sida 6, kommer hon ihåg hur hans fantastiska handslag känts. Behöver jag ens avslöja att de, efter några förvecklingar, får varandra i slutet? Boken är 150 sidor lång och jag mår redan illa. Jag vet inte riktigt hur detta ska gå…

Jag hade en period då jag läste typ Jackie Collins Lucky och andra böcker med väldigt mycket romantik och väldigt lite egentlig handling. Men det var på högstadiet, så typ 9 år sen eller så. Och jag har nog växt ifrån den här typen av rosaskimrande kärlekssagor där kvinnan är minst sagt våpig och mannen är prince charming, redo att rädda prinsessan och kungariket.

Anyway, ska läsa vidare. Studerar man populärkultur så gör man, helt enkelt. Imorgon blir det föreläsning om postmodernism och sen grupparbete om Harlequin-boken. Hur seriöst nu det kan bli ;)

Comments are off for this post