Läste ut Östermalmsmorden av Lars Bill Lundholm igår, och mjää… Han lyckades aldrig riktigt göra det så intressant att jag brydde mig om vem som mördat och varför, jag kände mest "jaha, och?" när jag läst sista sidan, lite besviken på boken.
Stort plus dock för miljöskildringarna som känns väldigt verkliga. Däremot känns det som om författaren är så upptagen av att göra upp med fördomarna kring "de fina människorna på Östermalm" att han trasslar in sig i dem och snarare förstärker än avvisar dem. Bokens huvudperson, polisen Axel Hake, har vissa likheter med Wallander, fast trots att han beskrivs hyfsat ingående känns det aldrig som man lär känna honom eller kommer speciellt nära honom, han blir aldrig riktigt intressant, tyvärr.
Nu ska jag läsa Tom Egelands bok Cirkelns ände, som ska bygga på ungefär samma källmaterial som Da Vinci-koden, men vara skriven 2 år tidigare… Låter onekligen spännande =)