My new hero…

Okt 18 2006 Published by under Vardagssnack

Min dator kallar mig för offer.

"Det verkar som om du fallti offer för programvaruförfalskning".

Här falls inte offer för någonting, vad ger dig rätt att säga så?

Jag vägrar vara offer.

(och det kan hända att det där med programvaruförfalskningen är självförvållat. Faktiskt.)

Var på redaktionsmöte i Kista idag, jättetrevligt =) Fick träffa Maria också, inte sett henne sen i våras, saknat henne. Elza och jag var en sväng i puben och intervjuade folk (läs: halvfulla pojkar som väldigt gärna ville uppleva "15 minutes of fame" och bli intervjuade av två trevliga tjejer) till en enkät, blev nog bra. Skulle köpa en jacka i Gallerian när jag ändå var i Kista, men jackan fanns bara i storlekarna xxs och xl. Ingen bra dag för folk som inte är xtra, helt enkelt…

Har börjat läsa John Stuart Mills bok Förtrycket av kvinnorna. Han är min nya hjälte för dagen. Rakt på sak och med ett enkelt, men ändå vackert, språk skriver han om hur kvinnornas situation på många sätt påminner om slavarnas. Ja, på sätt och vis är värre än den, eftersom "män inte bara vill ha kvinnans lyndad, utan också hennes tillgivenhet". Han vill ha rösträtt för kvinnor. Han vill att kvinnor ska vara myndiga. Han vill ha total jämställdhet.
För att vara man verkar han väldigt insiktsfull. Han var dessutom utilitarist, vilket jag tycker är en intressant tanke. Kanske inte helt genomförbar, men intressant.
Och jag beundrar honom för att han faktiskt levde som han lärde. Han skrev ett äktenskapsförord där han lovade att hans fru skulle ha rätt till sina egna saker, de skulle inte automatiskt bli hans tillgångar när de var gifta. Och han tillskrev sin fru många av sina främsta tankar och idéer.   

Imorron ska jag läsa klart Förtrycket av kvinnorna. Och ta itu med Simone de Beauvoirs bok Det andra könet. Och Ellen Keys Missbrukad kvinnorkraft. Är galet intressant att läsa, även om det känns lite deprimerande att 1) det faktiskt varit så illa för så kort tid sedan, och 2) att det inte har hänt mer. Varför kan vi skicka människor (läs: män) till månen men inte ge kvinnor lika mycket betalt som män?

Nä, nu ska jag sluta svamla och sova istället. Det skulle jag ha gjort för en timme sen. Men jag har diskat. Och renskrivit mötesprotokoll. Och svamlat här. Sånt som händer…
Puss!

Comments are off for this post