Efter många om och men bestämde jag mig för att kandidera till Piratpartiets riksdagsvalsedlar. Det behövs pirater i riksdagen, det är uppenbart. Jag kandiderar för att vårt samhälle är på väg i en riktning som skrämmer mig.
Jag vill inte leva i ett samhälle där privata aktörer har större befogenheter att jaga potentiella brottslingar än vad polisen har och där alla är potentiella brottslingar och terrorister och därmed måste övervakas och avlyssnas. FRA, Ipred och Acta är bara ett par av många konstiga begrepp som var för sig kanske inte ter sig så vansinniga men som tillsammans definitivt är ett hot mot ett demokratiskt samhälle.
Jag har svårt att tänka mig att det som idag räknas som illegal fildelning kommer att vara ett problem i speciellt många år till. Tekniken utvecklas och erbjuder nya möjligheter och nya utmaningar. Då står vi här, i ett samhälle som under en kort tid fått väldigt många nya lagar och avtal, alla stiftade och ingångna med den uttalade avsikten att ”stoppa piraternas fildelning”. Och lagarna finns kvar, även om fildelning upphör vara ett problem. Vad, eller kanske snarare vem, är det då som ska övervakas, kartläggas och jagas?
En av Piratpartiets utmaningar tror jag är att personer som inte är så bekanta med partiet avfärdar dess medlemmar som ”lata datornördar som inte vill göra rätt för sig utan snor musik”. Visst, det är inte omöjligt att det finns någon av partiets medlemmar som passar in på den beskrivningen, men på det stora hela är bilden felaktig. Vi måste bli ännu tydligare med hur vår politik påverkar icke-fildelande människor (eller kanske: att den politik som de andra partierna för faktiskt inte enbart påverkar ”fildelare” utan även andra negativt) och visa att integritet, rättssäkerhet och internet är ämnen som berör alla.
Detta är en av anledningarna till att jag kandiderar. Jag är engagerad i frågor som rör integritet, yttrandefrihet och vårt öppna samhälle. Därför hoppas jag på en plats på Piratpartiets riksdagsvalsedlar.